21.

- Var hedee pop på tenn tid då du var ung? frågade syrran när jag satt och spelade ett spel som jag fick med jultidningsförlaget för ca 7 år sen. Även när bästa kompisens pojkvän fyllde 21 här några dagar efter min 21-årsdag, sa hon åt honom: -Grattis, halvvägs till 42 notå, hehe. Hans ansiktsuttryck blev direkt mulet och han utbrast: - Härregud, halvvägs till 42, he kan it vara sant.. Hörde upprepade gånger samma dag av honom när han tyst mumlade: halvvägs ti 42, halvvägs ti 42..
Hon får åtminstone mig att känna mig uråldrig, i stil med dinosaurierna, typ. Thanks, ålderskrämpor i all ära, men ibland blir det för mycket. Är endå bara 21 år, borde inte vara så gammal då.. höhö... En annan sak som däremot får mig att vilja bli liten igen är när man märker att många i ens egen ålder börjat skaffa barn, gubb, volvo, hund, katt och mognare stil. I AM SO NOT THERE YET. Jag e liiiten liiiten.. ca 4 år. Nu ska Lolla böjja gå soova, tjött tjött.

Naaw

En syn på kärleken: "När någon blir riktigt, riktigt, riktigt kär, så får flickan en bebis i magen" - Hört idag på dagis.

Inget vidare kreativitetsflöde idag, så det där var allt jag hade att komma med den här gången ;)

Nej, Lotta. Nej!

(Bilden är tagen från Google)
På resan till Gran Canaria på sportlovet så besökte vi Aqualand. En vattennöjespark. Där fanns en grej som hette Boomerang, och Fredrik och Johnnys manliga charm (?)/ nanting iaf fick mej och Heidi att åka i den fast vi inte ville. Ni vet situationerna när hjärnan säger: NEJ, GÖR DET INTE, DET KAN VARA FARLIGT! DU VILL INTE DET HÄR EGENTLIGEN! Och en annan del av hjärnan säger: NÄMEN DU BEHÖVER LITE SPÄNNING I LIVET, KOM IGEN VAD KAN GÅ FEL EGENTLIGEN? Vi besämde oss för att åka. Det var fruktansvärt brannt, gubben där uppe knuffade oss över kanten. Vi satt i en gummibåtsliknande sak, med hål där man skulle ha röven. Gubben knuffa oss över kanten, Heidi trodde hon sku falla över mig p.g.a det var så brannt, och jag föll ner med röven i hålet, liksom dunsade mot rutschbanan, och kände hur det knäckte i ryggen. Bara arg och sur och butter resten av aqualanddagen. Moraltantshjärnan borde ha stoppat mig. Fan.. Har fortfarande sjuk rygg...

Vädret och annat söndagsflumm...

Någon annan än jag som får ångest av att vara inomhus när det är bra väder där ute?
Just nu skiner solen och jag får dåligt samvete av att inte vara ute och njuta av det underbara. Sedan mamma dog, har jag alltid haft känslan av att Nujävlar måste jag ta vara på dagen, hinna vistas ute, hinna vara med om fina saker, och ibland bara stanna upp och njuta av den underbara naturen! Mammas död fick mig att inse hur snabbt allt kan tas bort, hur små vi egentligen är. Och hur naiva vi människor är. - Nej varför sko ja måst gå ut å gå i det här bra vädret nu, de har ju lovat bra väder hela veckan! Plötsligt kan man vara borta..
Klart att man inte kan tänka så där hela tiden, sku ju få magsår av att hinna med allt.
Men, jag har börjat stanna upp. Varje dag försöker jag stanna upp, njuta av tystnaden. Höra vilka ljud som hörs, ta djupa andetag och bara vara! Otroligt härlig känsla måst jag bara säga!
Nu ska jag ut och gå och njuta av våren

Filmmys

En riktigt myshälg! Såg på 4 filmer med pojkvännen igår. Inga måsten, så otroligt bra! Filmerna vi såg var : Red dragon, Hannibal rising, dirty dancing och my fake fiance. Idag blir det en lugn dag, eftersom att syrran ska sova hela dagen efter sin 24 h hajk, de tar nåt scoutmärke så de fick inte sova alls inatt. Så planerna för mig är väl att inte väcka syrran :P långpromenad med Pia sko vara riktigt skoj också ;);) Hoppas Pia läser det här ;)

gotta love school

Lycka är sannerligen ett förunderligt tillstånd. Dagligen har vi att göra med det och strävar efter det. Människan strävar efter att i allmänhet få vara lyckliga, men vad är egentligen lycka? Hur ska man definiera den? Måste man vara olycklig för att bäst finna lyckan? Lycka är en emotion, en känsla över att något känns mycket bra. 

Just nu i skrivande stund är jag inte lycklig. Sitter och gör inlämningsuppgifter i musik, och jag tänker på allt annat än det. Jag har inget flyt med skoluppgifterna, klockan börjar vara mycket och massor är ogjort ännu. Deadlines på Fredag, gotta love school... fuck my life. Kanske ja borde dra till med att skriva ngt om meningen med livet nu också för att påpeka hur sinnessjuk man blir av skoluppgifter som int går framåt. Puss å kram. Wish me luck, ska sitta uppe nu ennu X-antal timmar, ska dränka mig i musikaliska grundelementen en stund till. zZz

KASAM

KASAM= "Känsla av sammanhang", och det innebär att man upplever världen som förutsägbar och har tilltro till att saker kommer att ordna sig. KASAM innehåller tre komponenter, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. En person med svag KASAM kan känna att livet ibland känns kört och lägger skulden på sig själv, medan en person med stark KASAM tar tag i problemen och lägger inte helt skulden på sig själv. (s. 265) (ur: Hwang, P. & Nilsson, B. (2010). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och Kultur)

Ibland är det svårt att förstå sig på min livssituation, och min KASAM är nog inte riktigt stark måste jag medge. Det går så lätt att säga: ÄÄÄÄh det ordnar nog sig ska du se! men jag kommer många gånger på mig själv med att tänka: Nej det kommer inte ordna sig, hur skulle det kunna göra det i det här komplicerade livet? Och hur skulle jag kunna se någon typ av mening i mitt olyckliga liv? Nu menar jag inte att allt i mitt liv är olyckligt, det finns delar av det som är bra. Men just det att förlora båda föräldrarna och vara ung vuxen, var finns det någon mening i det? Kommer jag någonsin finna mening i det? Att bygga upp KASAM och självförtroende och självkänsla gör man inte över en natt, men nog sku det vara enkelt om det sku vara så ;) Nu känner jag att det här börjar bära av mot andra funderingar, så som meningen med livet och så vidare. Bäst att gå och sova innan jag börjar fundera på sådant! Godnatt!

Facebook needs me!

Lotta: Jennie, du kan läsa på läxor nu så länge jag lagar maten, maten är klar om en kvart
Jennie. Jåå, ja sko ju ha henda redan före men då va jag på facebook...
Lotta: hmpf..... jaha....
Jennie: FACEBOOK NEEDS MEE!

Datorn är något som stressar mig mycket. Jag försöker att undvika den, den skadar mer än gör gott. För mig blir den ett stressmoment. Blir även stressad när jag ser folk som sitter och pillar på telefonen dagarna i ända. Ta bort blicken från alla onödiga teknikprylar och fånga dagen istället. Fattar inte folk hur mycket de går miste om? Har en Facebookpaus nu. Får endast vara inloggad en liten stund på kvällen. Å det känns bra. Jag behöver inte onödiga stressmoment. Böcker är mycket trevligare just nu.

Håltimme

Idag är läget under kontroll. det känns skönt eftersom förra veckan kändes helt hopplös. Sitter i skolan nu och har börjat på med skolarbeten som bör vara inlämnade på fredag, just nu går det bra. Nu är det under kontroll, hoppas bara att resten av dagen flyter på på samma sätt. Hälgen var bra, har fått prata ut om så mycket bekymmer med mina vänner, huvudet känns mycket lättare och klumpen i halsen har tappat bort mig idag, skönt :)

En riktig skitdag.

Det enda som varit bra idag var praktiken, och där flöt det på relativt bra.

Annars så har inget annat fungerat. Tappa bort 30 rullar skithuuspaper å sökt som ett tok i ½ tima, hitta dem slutligen på bastulava tär vi annars förvarar vessapaper å he har vi gjort de senast 5 åren men sini där titta ja int. Hann int laga mat så man e ganska skakis 9 på kvällen när man senast åt 11 på morgonen.... Dagen flög iväg och jag hann inte göra ngt. Disken e på diskbänken, tvättkorgen e full. Hundin luktar fisk å jag e tröitt. Jag hatar fisk. Å hunden sover åpp ett me på natten. Skoluppgifterna e olagade och hela häljen fullbokad, fuck yeah. Frihet under ansvar. Ja hatar att vara vuxen. skitdagskitdagskitdag gonatt.

Nytt försök

Nu måste jag ta tag i mitt liv. Jag måste ventilera mina tankar och dela med mig av "my living hell". Vissa dagar är allt väldigt lätt, andra dagar fungerar inget. Att bli föräldralös som 20-åring, bli kvar i ensamheten med min syster och min hund, att få vardagen att fungera och livet levbart, är inte helt enkelt. Att dela med sig av svåra tankar på internet har jag hittills inte tyckt om, men nu har jag tänkt om. Tänk om det kan hjälpa mig att orka? Tänk om det kan få mig att spotta ut mina bekymmer och inte spara allt inom mig. Nu ska jag försöka, jag vill att livet ska bli lättare.