KASAM

KASAM= "Känsla av sammanhang", och det innebär att man upplever världen som förutsägbar och har tilltro till att saker kommer att ordna sig. KASAM innehåller tre komponenter, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. En person med svag KASAM kan känna att livet ibland känns kört och lägger skulden på sig själv, medan en person med stark KASAM tar tag i problemen och lägger inte helt skulden på sig själv. (s. 265) (ur: Hwang, P. & Nilsson, B. (2010). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och Kultur)

Ibland är det svårt att förstå sig på min livssituation, och min KASAM är nog inte riktigt stark måste jag medge. Det går så lätt att säga: ÄÄÄÄh det ordnar nog sig ska du se! men jag kommer många gånger på mig själv med att tänka: Nej det kommer inte ordna sig, hur skulle det kunna göra det i det här komplicerade livet? Och hur skulle jag kunna se någon typ av mening i mitt olyckliga liv? Nu menar jag inte att allt i mitt liv är olyckligt, det finns delar av det som är bra. Men just det att förlora båda föräldrarna och vara ung vuxen, var finns det någon mening i det? Kommer jag någonsin finna mening i det? Att bygga upp KASAM och självförtroende och självkänsla gör man inte över en natt, men nog sku det vara enkelt om det sku vara så ;) Nu känner jag att det här börjar bära av mot andra funderingar, så som meningen med livet och så vidare. Bäst att gå och sova innan jag börjar fundera på sådant! Godnatt!