listor..

Tidigare i vår skrev jag upp veckovis vad som behövde göras. fungerade bra och jag tog ingen stress över det, men nu fungerar inte det systemet längre. Jag börjar tävla mot mig själv och gör för mycket på samma dag och listorna blir ett evigt stressmoment. Har någon tips på hur jag ska göra? Jag har världens dåligaste minne, så på något vis bör jag komma ihåg alla saker som NÖDVÄNDIGTVIS bör göras innan det är för sent.

Why do we fall?
So that we can learn to pick us up again

Jobbajobba

15 arbetsdagar kvar, sedan blir det en vecka städning och förberedande inför jennies konfirmation. Undrar vart den här sommaren tog vägen. Hinner inte alls med

A secret

Jag lyssnar på sliskig musik för att bli på gott humör :) Det finns inget bättre än äckligt romantiska låtar när man är på dåligt humör. de får mig att känna att kanske det finns ett litet hopp i denna urusliga värld.

"Let em say we're crazy, I don't care about that. Put your hand in my hand baby don't ever look back. Let the world around us, just fall apart. Baby we can make it if we're heart to heart"  Jefferson Starship- Nothing's gonna stop us now

Tips på hopplösa romantiker med bra musik: Air Supply, Cutting Crew, Cher, Bryan Adams, Aerosmith osv... Fråg it varför jag e såhär fjollig i huvu nu, just love lovesongs :)

Hollywood Undead - Levitate

"You know, I can take you straight to heaven if you let me.You know I, I can make your body levitate if you let me..."

  

             *Pojkvänsabstinens*

Ajaj

Hade glömt att träningsvärk kan göra ont. Kan varken hosta eller skratta. Armarna har begränsad rörlighet och borsta håret kan jag bara ta och glömma, räcks inte så högt med armarna. Tror gympasset blev aningen för mycket för en otränad koddo som jag.

Hemma med doggen..

 

.. några dagar

Jennie e hos Sandras några dagar. Just nu så vilar jag och Rocky i soffan med varma täcken. (sorry boyfriend, I know you don't like when R hårar ner täcket ;P )

Here's a Lama, there's a Lama...

Påväg hem från Mirka fick jag bromsa för en Lama. Det händer inte så ofta i Nykarleby har jag på känn ;) Det förgyllde iaf min och Biggis hemfärd. Förvåningen som uppstår då man berättar det åt folk, e ganska skoj