Jobbigt

Jag saknar pappa.
Pappas trygga kramar.
Jag saknar honom, han var den enda som förstod sig på mig
Vi var så lika, det är det som gör mest ont, känns som en del av mig är borta.

Upphittat, en tjock tjej

Märkte att mitt någonstans mellan alla fpa-papper, bouppteckningsfunderingar och allmän fundering över hur framtiden ska gå så har jag helt glömt och tappat bort mig själv. Nu måste jag faktist börja tänka på mej själv och sluta tänka: ÅÅÅneeeej mera papper och saker att ta itu med, nääämen ja äter en glass å en godispåse så kanske problemet löser sig självt... Ehhh? Varför är människan så knäpp så att man tänker så? Det här tröstätase måste få ett slut.. Upptäckte för några dagar sen att jag gått upp x antal kilon sen pappa dog, inte konstigt alls egentligen, menmen.. Nu harjag äntligen kommit till "jag är äckligast i välden stadiet", något konstigt som jag måste uppnå för att kunna strunta i att småäta/tröstäta. Är nu taggad till tusen, har inte ätit onyttigheter på 3 dagar. Det här kommer att fungera. hoppas jag......