Snart jullov!

Idag e ja ARG å fitti på personer som fan itt kan använd hjärnon siin å tänk liti fyri man planerar naa.... men att kram på he.. typ fitti som faan idag... tur att e snart e jullov.... ork itt ein dag till...

Igår va iaf en lite bättre dag. Shoppa julklappar, så nu har ja åt alla utom Fredrik, hoppas ja hittar ngt åt honom i Vasa imåro ;) ska snart i arbete, å gullapia sko koma tid å häls på me :)

Funderar..

Nu känns e jobbit. sovd int nå förra natten. Läser Merete Mazzarellas bok Hem från festen, som egentligen är en dagbok som dag för dag beskriver hur Meretes mamma bryts ner av cancern. Bra bok men tung läsning. Kanske lite för tidigt för mej att läsa den. Jobbigaste e ju ändå att jag ska skriva en litteraturvetenskaplig analys om den.
Boken väcker både bra och jobbiga minnen samtidigt som jag känner att jag är inte första som går igenom dethär, jag är inte ensam, men ofta känns det som att jag skulle vara det... Tycker synd om min pojkvän som måst ta del av mina ständiga humörsvängningar...

Ledig dag, gillagilla :)

Det var en trevlig överraskning att vi fick vara lediga idag så pappa och jag for och shoppa julklappar idag. Hittade ganska många men har fortfarande stora frågetecken när det kommer till julklappar ;) hatar när pojkvännen aldrig önskar sig något. Det skulle vara så enkelt om han gjorde det...
Har faktist gjort mina läxor idag, fick lite motivation tillbaka när Pia frågade om jag vill komma med på en dag i stockholm med henne och hennes systrar, och nu är det bestämt ;) så nu vet jag vart mina julklappspengar kommer ta vägen..


Igår var det 8 år sedan moffa dog i cancer, och jag konstaterade att tiden går otroligt fort...

Jul

Var e julen som man alltid älskade när man var liten? Jag minns att det kändes som en evighet från 1-24 december och man var så ivrig och hela kroppen var fylld av förväntan. Ja frågade hela tiden av mamma hur länge det var kvar till julen och hon svarade alltid att jag skulle räkna luckorna som var kvar på julkaledern. En gång så försökte jag till och med att få julen att komma tidigare, jag öppnade 2 luckor om dagen på julkalendern och mamma skrattade och sa att julen kommer inte fortare hur jag än gör.


Nuförtiden tycker jag att det går alldeles för fort. Julen känns som ett enda stressmoment och stressigare tycks det bli varenda år. Mycket att göra och alldeles för lite tid. Först ska de förbannade julgardinerna strykas och läggas upp (roligt med 18 meter fönster på övervåningen*suck*), juldukarna ska strykas och stearinet som har fastnat i dem ska bort, sedan ska man julstäda och julpynta, hinna med allt annat man ska göra på dagarna och VAD ska man köpa för julklappar?!? Var är pirret i magen och den underbara julfeelisen? E det såhär julen ska kännas för en vuxen? Fy vad tråkit isåfall...

Dagens låt: Faith Hill-Where Are You Christmas

Bio

Var på bio idag, New Moon ;) den va inte riktigt lika braa som jag hade förväntat mig, men helt klart sevärd.

Val, hela livet består av olika val. Jag haaatar att välja! Börjar ha ångest över vad jag ska göra efter gymnasiet, ja har inte en blekaste aning... uschuusch allt som har med skolan att göra är ett stort ångestmoln, bläää. Jag vill inte! Önskar att tiden skulle stå stilla så att jag skulle få fundera ifred!

Städning, pepparkakor och funderingar

Skulle stiga upp 9 och städa..... steg upp 11, åt och for till skolan... Städade istället lite när jag kom hem från skolan, så städningen lämnade alltså lite på halvt ;) så nu vet jag vad ja har att göra imårgon... Min syster och jag gjorde fina papparkakor idag. Jag blir glad av att min syster uppskattar att göra saker tillsammans med mej. Hon lyser upp och det känns bra för mej att se att hon mår bra. Det är inte alltid så lätt att veta hur hon mår, sånt är hon tyst om, precis som vår mamma var.

Idag har jag funderat mycket över kärnfamiljsidealet. När jag var liten så såg jag det som ett måste att i varje familj skulle det finnas en mamma och en pappa, jag trodde inte att något annat existerade. När jag var 7 år fick jag en syster som jag numera har en mer "mammaliknande" roll åt, och vår familj har inte längre kärnfamiljsidealet. Det är snart 1 år och 2 månader sen mamma dog, och nu börjar jag på riktigt inse att det fungerar såhär också, fast det fortfarande gör ont att tänka på att mamma är borta.

Inledning

Nu tänker jag börja blogga, jag borde ha börjat tidigare med tanke på min livssituation. Det känns för stunden lättare att leva när man får skriva av sig.