Min första kärlek...riktiga kärlek, var en kille med otrolig dragningskraft, alltså samma gullagris<3 som jag har nu ;)
När jag började 7:an slog jag vad med en kompis att jag aldrig skulle få någon pojkvän, men jag förlorade vadet. Min gulla har alltid varit omtänksam, förstående och snäll, och bäst av allt så är han ingen "förhållandekvävare"(han ringer inte så ofta och skickar inte överdrivet många sms om dagen, och vi råkas nästan för sällan). Förhållandet höll inte då för att vi var båda så unga, men 3 år senare så hittade vi tillbaka till varandra. Han stöttade mej då mamma dog men hade samtidigt en humor som lättade upp tillvaron mycket, och vi insåg båda att vi inte kunde vara bästa vänner längre, vi kände båda att det fanns mer känslor inblandade än bara vänskap. Min sötnos har många goda egenskaper och vi kompletterar varandra på ett bra sätt, förutom att vi båda har värdelöst minne, vilket OFTA leder till irritation ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar