hoppsan, här var jag mörk. Pappa kallade det för min "satanistperiod" eftersom det spelades helt annan musik i mitt rum än tidigare (OBS absolut inget som på något vis har med satanism att göra, men det var ett stort hopp från dansband och sånt ja lyssna på före det) och i samma veva färgade jag svart. Minns att det var här som pappa började prata om sin åsikt om piercingar och tatueringar med mig. Själv hade jag ingen aning om varför han oroade sig över mig, jag var precis samma flicka som tidigare, nyss fyllt 18 år. Satanistperiod var nog att ta i, jag minns det så bra för att det uttrycket fastnade kvar i huvudet och varje gång jag överväger att färga mörkt igen så tänker jag att folk kan ju börja tro att jag håller på att bli knäpp. Nu förstår jag ju att pappa sa sådär för att han var orolig över sin "lilla" flicka och inte visste hur han skulle uttrycka det på ett bättre sätt. Småroligt minne :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar