onsdag 30 november 2011
M
Jag känner mig inte längre ledsen över att Mamma är borta, eller klart jag är ledsen men den känslan tar inte över längre, justnu känner jag att jag kan leva med det. Jag är i en fas nu så att jag vill bara veta mera om henne. Jag vill veta om vi har likheter, jag har alltid tyckt att Mamma och jag var så olika. Jag var liksom Pappas, vi förstod varandra och fungerade. Jag har alltid vetat var jag haft Pappa. Nu e jag nyfiken på Mamma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tycker du påminner om din mamma när du ler och på sättet du är vänlig! (:
SvaraRaderaHalder me simone, ti setti va ni nåo liik varaader! glimten i ögat hadd ni båda två!
SvaraRaderaIrene
okej tur att nån ser det. själv ser jag få likheter. fruktansvärt att int få väx upp å ha mamma att prata med. det sko ha vari så bra.
SvaraRadera