torsdag 8 september 2011

Jobbigt

Jag saknar pappa.
Pappas trygga kramar.
Jag saknar honom, han var den enda som förstod sig på mig
Vi var så lika, det är det som gör mest ont, känns som en del av mig är borta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar