Trööööögt

Måst nog verkligen säga att det här bloggandet går aningen långsamt. Jag har 100 saker jag skulle kunna skriva om men så på något konstigt vis blir det aldrig skrivet. Det är jobbigt nu, stundvis är det på bristningsgränsen, men jag biter ihop och visar inget utåt. Det har tydligen blivit mitt sätt att ta mig igenom vardagen. När livet är jobbigt så vet man att man lever. Men vem orkar ha det jobbigt hela tiden? Fortsätter att bita ihop, låtsas som ingenting och går och lägger mig, har ennu ett tiotal sidor som ska vara läst tills imorgon + att jag ska komma på en diskussionsfråga till temat... yeah right... How am I kidding liksom.... Nu ska jag sova.