Always alone

Har mått väldigt dåligt de senaste veckorna. Kan bero på att jag har insett att jag är ensam. Oavsett hur många underbara vänner och hur underbar familj jag än har så är jag endå ensam. Det är jag själv som måste fightas med mina demoner och olika helveten, det är jag som måste ta mig igenom olika saker helt själv, kan inte räkna med att det alltid ska finnas någon som hjälper mig. Förut har jag anklagat exempelvis pojkvännen, att det är hans fel att jag känner mig ensam för att han arbetar hela tiden och kan inte vara med mig så ofta som jag vill.. Men nej jag är ensam, ensaaam, ensam... kommer alltid att vara det. 1-0 till den kalla verkligheten igen då...

Försöker att kväva ensamheten. Det går int... Är det fel att ha hunden som viktigaste tröst?....