Ibland är det jobbigt, jättejobbigt. Jag vill spola tillbaka tiden, jag vill fråga mamma alla saker som jag aldrig hann fråga. Jag vill krama mamma, och jag vill att hon ska säga att allt kommer att bli bra och att framtidsångest är onödigt. Jag vill att hon ska berätta om sin ungdom åt mej, för det vet jag ingenting om. Jag saknar mamma. Jag känner mej så ensam.


(12.09.2008)Dethär fotot tog mamma några dagar före hon hamnade in på sjukhuset. Här hade hon och jag suttit på golvet i flera timmar och pratat om alltmöjligt. Det kändes så bra, jag var så lycklig. Jag tror att mamma kände på sig att något var fel, och därför tog hon sig tid att prata med mej mer än vanligt. Hon dog 3 veckor senare